I värsta fall kan ett ingripande i barnens och de ungas orätta gärningar inspirera dem till nya oförrätter. När ingripandet lyckas bidrar det till att ansvarskänslan utvecklas.

Hjälp eleverna att inse vad denna erfarenhet har lärt dem och uppmuntra dem att finna på något sätt genom vilket de kan lära andra att också dra nytta av det som de har lärt sig.


Läraren:

Vad har den här erfarenheten lärt dig?
Eleven: Va?

Läraren:

Du har gjort orätt, men du har på ett berömligt sätt tagit ansvar för dina gärningar. Om du någon gång själv får barn och något av dem gör något liknande, hur tänker du då förhålla dig?
Eleven: Jag förklarar att man inte skall göra så, men jag börjar inte domdera, för barn har rätt att göra fel. Dom lär sig av sina fel.

Läraren:

Det var ju klokt sagt. Kanske du någon gång vill handleda yngre elever, som gör liknande orätta gärningar som du gjorde?
Eleven: Gärna för mig, om jag duger för det jobbet.


Ansvarstrappans viktigaste syfte är att bidra till att elevernas ansvarskänsla utvecklas, när en skada har skett och eleverna har gjort något orätt. Det faktum att eleverna snällt stiger uppför de trappsteg i ansvarstrappan som hittills har skildrats (att de erkänner sina gärningar, visar att de förstår de negativa följderna av sina gärningar, ber om ursäkt, gottgör dem som har fått lida för deras gärningar och lovar att de inte gör om sina orätta gärningar) garanterar dock inte att elevernas ansvarskänsla har förstärkts. I princip kan eleverna ju göra allt detta på ett mycket ytligt plan och förhålla sig till hela processen som till något nödvändigt ont.

Man kan tala om ansvarskänsla först när eleverna uppriktigt anser att de har handlat fel och verkligen menar det när de säger att de inte mera tänker göra något liknande. Men i en sann ansvarskänsla ingår också att man bryr sig om andra och att man inte heller vill att andra elever skall göra något liknande.

Ett kännetecken på en verklig attitydförändring är att eleverna är beredda att delta i det arbete som görs i skolan för att ingen annan heller skall göra liknande gärningar. Eleverna bör därför erbjudas möjligheter att på något sätt delta i det förebyggande arbetet. Genom detta omvandlas deras orätta gärningar och det ansvar som de sedan har tagit för dem till ett kapital, som är till nytta för dem själva, för de övriga eleverna och i sista hand för hela skolan.

Elevernas rykte blir bättre och det förtroende som andra människor har för dem återvänder, när människorna blir medvetna om att var och en av eleverna drar sitt strå till stacken och på något lämpligt sätt deltar i att förebygga liknande orätta gärningar.

Exempel
En pojke hade kallat sin klassföreståndare "jävla homo". På grund av händelsen kallade rektorn eleven, klassföreståndaren och elevens båda föräldrar till ett möte i skolan. Under diskussionens gång blev det för samtliga parter klart att pojken förstod att han hade gjort orätt och att han var uppriktigt ledsen över vad han hade hävt ur sig. Han sade också att han var beredd att gottgöra det lidande som han hade förorsakat läraren. Rektorn avslutade det korta mötet med att säga att om pojken ville visa att han menade vad han sade kunde han kanske på något sätt delta i det arbete som hade inletts i skolan för att förbättra elevernas språkbruk. Pojken meddelade att han var villig att göra någonting. Senare skrev han en rolig uppsats om en dator som spottade ut svordomar och om hur datorn omprogrammerades så att den blev salongsmässig. Uppsatsen publicerades i skolans tidning och den väckte livlig diskussion både bland elever och föräldrar.


EXEMPEL

TILLBAKA TILL FRAMSIDAN