Barn och unga har en benägenhet att förneka sina gärningar om de inte inser att de drar nytta av att erkänna.


Uppmuntra eleverna att erkänna det orätta som de har gjort. Om de förnekar sina gärningar ta då reda på vilka följder de är rädda för om de erkänner. Försök förstå deras rädsla och hjälp dem att inse att erkännande och ansvarstagande ur allas synpunkt ändå är ett bättre alternativ än att förneka handlingarna.

Eleven: Det var inte jag, och dessutom var där nog andra också.
Läraren: Är det så illa om det kommer fram att du också var med?
Eleven: Naturligtvis.
Läraren: Varför det? Vad blir följden?
Eleven: De andra blir också fast och jag blir beskylld för att tjalla.
Läraren: Jag förstår. Du vill skydda dina kamrater. Jag undrar inte alls på att du inte har lust att erkänna. Men jag tror att om du erkänner så kan det på lång sikt vara ett bättre alternativ också för andra än dig själv.
Eleven: Hur då?
Läraren: Låt oss tillsammans fundera över vilka positiva följder det kan få om du och de andra erkänner vad ni har gjort.

När människor har gjort något orätt försöker de ofta förneka sina gärningar. Elever nekar till att ha gjort något för att de är rädda för att avslöjandet skall få menliga följder för dem. Man kan underlätta erkännandet genom att inte utöva påtryckning på eleverna. I stället diskuterar man med dem om vad de föreställer sig att följderna blir om de erkänner. När eleverna berättar vad de tror om följderna av ett erkännande blir det möjligt för läraren att förstå varför de förnekar sina gärningar. När läraren dessutom berättar att han nu mot den bakgrunden bra kan förstå att det inte är lätt för eleverna att erkänna sina gärningar kan läraren börja diskutera med eleverna om deras rädslor. En del av rädslorna visar sig kanske vara onödiga, medan andra kanske är överdrivna. När man också diskuterar nyttan av att erkänna och ta ansvar är det möjligt att eleverna börjar inse att ett erkännande är ett bättre alternativ än ett förnekande.

Erkännandet utgör det första steget mot att ta ansvar, en port som öppnar en möjlighet för eleverna att gottgöra och sona det orätta de har gjort och rädda sitt skamfilade rykte.

Erkännandet kan uppfattas som en process med flera skeden. I det första skedet är erkännandet försiktigt och sonderande. I det sista skedet är det öppet och ärligt.

Först erkänner eleverna kanske inte alls vad de har gjort, men de kan gå med på att diskutera det som har hänt och de kan vara redo att fundera över vad följden blir för dem om de erkänner. I följande skede erkänner de kanske det som har hänt vid en diskussion på tu man hand, men vill inte tala om detaljerna. Slutligen går de med på att i detalj diskutera det som har hänt, men ett fullständigt erkännande blir det först då vederbörande är beredd att öppet tala om det också inför en större grupp.

Man kan hjälpa eleverna att erkänna sina förseelser genom att diskutera med dem vilka följder ett erkännande får. Erkännandet känns betydligt lättare för eleverna om de ser framför sig en förnuftig utväg, som det i denna bok presenterade systemet med ansvarstrappan i bästa fall kan utgöra.

Exempel
En pojke hade varit borta från skolan och gav läraren en lapp, undertecknad av hans mamma, där det stod att pojken hade varit sjuk. Läraren träffade mamman som berättade att hon inte hade skrivit sitt namn på någon lapp och att hon inte heller visste om någon sjukdom eller om frånvaron från skolan. När läraren talade med pojken förnekade han att han förfalskat mammans namn och sade att hon säkert hade glömt att hon hade skrivit lappen. I stället för att försöka visa att pojken ljög började läraren fråga honom vad han trodde att följderna blir om det kommer fram att han hade förfalskat sin mammas namn på lappen. Det kom fram att pojken var rädd för att det som hade skett meddelas till hans hem, hans föräldrar blir besvikna på honom och som straff tar de hans moped av honom. Läraren diskuterade lugnt de olika alternativen med pojken och bedömde för- och nackdelarna med att erkänna eller förneka. När det blev klart för pojken att hemmet i varje fall får höra om händelsen kom han slutligen fram till att det är bäst om han själv tar saken till tals först med sin mamma och sedan också med sin pappa.

Nästa steg
Eleverna kan erkänna sina gärningar utan att de ändå förstår att de har gjort något orätt. Därför är det viktigt att eleverna när de erkänner vad de har gjort också visar att de förstår följderna av sina gärningar. Det talar vi om i nästa avsnitt.




TILLBAKA TILL FRAMSIDAN