När människor har gjort
något orätt försöker de ofta förneka sina gärningar. Elever nekar
till att ha gjort något för att de är rädda för att avslöjandet
skall få menliga följder för dem. Man kan underlätta erkännandet
genom att inte utöva påtryckning på eleverna. I stället diskuterar
man med dem om vad de föreställer sig att följderna blir om de erkänner.
När eleverna berättar vad de tror om följderna av ett erkännande
blir det möjligt för läraren att förstå varför de förnekar sina
gärningar. När läraren dessutom berättar att han nu mot den bakgrunden
bra kan förstå att det inte är lätt för eleverna att erkänna sina
gärningar kan läraren börja diskutera med eleverna om deras rädslor.
En del av rädslorna visar sig kanske vara onödiga, medan andra kanske
är överdrivna. När man också diskuterar nyttan av att erkänna och
ta ansvar är det möjligt att eleverna börjar inse att ett erkännande
är ett bättre alternativ än ett förnekande.
Erkännandet utgör det
första steget mot att ta ansvar, en port som öppnar en möjlighet
för eleverna att gottgöra och sona det orätta de har gjort och rädda
sitt skamfilade rykte.
Erkännandet kan uppfattas
som en process med flera skeden. I det första skedet är erkännandet
försiktigt och sonderande. I det sista skedet är det öppet och ärligt.
Först erkänner eleverna
kanske inte alls vad de har gjort, men de kan gå med på att diskutera
det som har hänt och de kan vara redo att fundera över vad följden
blir för dem om de erkänner. I följande skede erkänner de kanske
det som har hänt vid en diskussion på tu man hand, men vill inte
tala om detaljerna. Slutligen går de med på att i detalj diskutera
det som har hänt, men ett fullständigt erkännande blir det först
då vederbörande är beredd att öppet tala om det också inför en större
grupp.
Man kan hjälpa eleverna
att erkänna sina förseelser genom att diskutera med dem vilka följder
ett erkännande får. Erkännandet känns betydligt lättare för eleverna
om de ser framför sig en förnuftig utväg, som det i denna bok presenterade
systemet med ansvarstrappan i bästa fall kan utgöra.
Exempel
En pojke hade varit borta från skolan och gav läraren en lapp, undertecknad
av hans mamma, där det stod att pojken hade varit sjuk. Läraren
träffade mamman som berättade att hon inte hade skrivit sitt namn
på någon lapp och att hon inte heller visste om någon sjukdom eller
om frånvaron från skolan. När läraren talade med pojken förnekade
han att han förfalskat mammans namn och sade att hon säkert hade
glömt att hon hade skrivit lappen. I stället för att försöka visa
att pojken ljög började läraren fråga honom vad han trodde att följderna
blir om det kommer fram att han hade förfalskat sin mammas namn
på lappen. Det kom fram att pojken var rädd för att det som hade
skett meddelas till hans hem, hans föräldrar blir besvikna på honom
och som straff tar de hans moped av honom. Läraren diskuterade lugnt
de olika alternativen med pojken och bedömde för- och nackdelarna
med att erkänna eller förneka. När det blev klart för pojken att
hemmet i varje fall får höra om händelsen kom han slutligen fram
till att det är bäst om han själv tar saken till tals först med
sin mamma och sedan också med sin pappa.
