DEN SÖNDERSLAGNA ÖLFLASKAN

 


Timo har under veckoslutet setts kasta en tom ölflaska in på skolgården. Flaskan gick sönder och det ligger skärvor kvar på gården. Först försöker Timo neka till att han har gjort det, men när han får veta att det finns ett ögonvittne säger han: "Kanske det var jag. Inte minns jag." Läraren ger Timo positiv respons: "Det är bra att du erkänner. Det har du nytta av. Du blir uppskattad om du tar ansvar för vad du har gjort." "Hur så, jag får ju bara mera kvarsittning för det här", säger Timo förvånat. "Det kan hända att du slipper kvarsittningen helt och hållet om du tar på dig ansvaret." "Vad betyder det att ta ansvar? Det att man erkänner? Det gjorde jag ju redan. Räcker det?" "Det räcker inte, men det är en bra början. Dessutom bör du kunna förklara varför det som du gjorde var orätt och sedan bör du be om ursäkt."


ERKÄNNANDE



"Nog vet jag varför det är orätt. Det kan jag förklara här och nu." "Bra. Jag trodde ju att du klarar dig bra. Du får svara noggrannare senare, men säg redan nu en orsak varför det är orätt." "Nån kan ju få ett sår i foten av skärvorna." "Precis. Eller i handen om man råkar falla. Om du vill göra det här ordentligt får du göra upp en lista över orsakerna till att det är orätt att slå sönder flaskor på skolgården. Sen kan vi fundera på vem du bör be om ursäkt för det som du har gjort."


FÖRSTÅELSE



"Menar du att jag måste be rexi om ursäkt?"
"Jag vet inte riktigt om det är nån idé med att be honom om ursäkt. Han rör sig ju dessutom så sällan på gården. Du bör antagligen be eleverna om ursäkt." "Menar du var och en för sig?" "På sätt och vis. Du kan t.ex. sätta upp en lapp med en ursäkt på anslagstavlan, om du inte vill be om ursäkt i skolradion." "Jag tänker verkligen inte uppträda i skolradion, men nånslags lapp kan jag väl sätta upp på anslagstavlan. Jag kan ju rita en sönderslagen ölflaska och skriva "sorry" under bilden."


URSÄKT



"Det låter bra. Men en ursäkt räcker inte. Du bör säkert ännu på något sätt sona det som du har gjort." "Jag kan samla upp alla skärvorna från gården. Räcker det?" "Det är ett bra förslag och det får du göra genast efter den här pratstunden, men det är kanske inte tillräckligt. Du kan också tala med gårdskarlen om hur du kan hjälpa honom med att hålla gården snygg. Det räcker kanske med att du hjälper honom en vecka. Vi kan tala med honom i morgon." "Är det sen klart?"


GOTTGÖRELSE



"Du måste nog också lova att du inte gör om det här." "Jag lovar." "Bra. Men hur kan vi lita på att du håller vad du lovar? Du lär ha gett löften förut och inte hållit dem." "Men nu håller jag vad jag lovar." "Det låter bra, men om du verkligen lovar kan vi ju redan på förhand komma överens om vad vi gör om du trots allt någon dag gör något liknande." "Gärna för mig. Ingen skillnad." "OK, vad skall vi besluta? Vad händer om du ännu en gång skräpar ned på skolgården?" "Jag får kvarsittning." "Det låter inte så bra. Du är så van vid kvarsittningar att det inte hindrar dig från att göra orätt i framtiden. Vi måste hitta på något bättre. Fråga dina klasskamrater vad de föreslår."
"De kom med alldeles fåniga förslag, men en av dem föreslog att om jag ännu en gång skräpar ned på gården måste jag komma till skolan halv sju på morgonen för att skotta snö tillsammans med gårdskarlen. Jag gick med på förslaget." "Det var ett bra förslag, men vi måste komma överens med dina föräldrar om saken, annars försover du dig säkert varenda morgon när du borde hjälpa till med snöskottningen. Vi gör upp ett skriftligt avtal om det här och ber din mamma underteckna avtalet." "Det kan vi göra, men jag tänker visst inte börja skotta snö. Det får gårdskarlen göra, han får ju betalt för det." "Bra sagt. Så är det ännu en sak." "Räcker det inte med allt det här?"


LÖFTE



"Visst räcker det, men om du vill få ett bättre rykte så föreslår jag att du ännu gör något för att hindra de andra eleverna från att slå sönder och förstöra saker här i skolan." "Vad tycker du att jag kan göra? Skall jag stå på vakt med bössan i handen och skjuta alla som skräpar ned eller söndrar nånting?" "Någonting ditåt, men med tanke på tryggheten är det säkert bäst att du lämnar bössan hemma." "Jag har nog ett luftgevär." "Det har jag också, men nu pratar vi inte om vapen, utan om vad du kan göra för att de andra inte heller skall söndra eller förstöra. Vad tror du att du kan göra?"
"Jag kan säga till om jag ser att nån skräpar ned eller söndrar."
"Det är ett bra förslag, men det kanske inte leder till något om vi inte kommer närmare överens om saken. Jag föreslår att vi tillsammans med hela klassen funderar ut ett projekt, som ökar trivseln i skolan, och i det projektet får du en viktig
uppgift. Hur låter det?"
"OK, ett prima förslag."


ANSVARS-
KÄNSLA

 


TILLBAKA TILL FRAMSIDAN