När eleverna
har erkänt sina gärningar bör de be om ursäkt för dem. Före det
bör de dock visa att de inser följderna av sina gärningar. En begäran
om förlåtelse har inte någon stor betydelse om vederbörande inte
samtidigt visar att de ångrar vad de har gjort och inser att de
har gjort orätt. Vuxna personer försöker ofta få eleverna att förstå
hur orätt de har handlat genom att påpeka vilka faror och negativa
följder deras beteende har åstadkommit. Detta är dock sällan till
någon nytta genom att eleverna i allmänhet uppfattar påpekandena
om faror och olägenheter som "predikningar" och därför inte lyssnar.
Ett bättre alternativ är att låta eleverna själva fundera över vilka
verkningar deras gärningar har för andra människor och för dem själva.
Om eleverna inte kan
besvara en fråga skall läraren inte svara i deras ställe. ("Förstår
du verkligen inte att det som du gjorde är mycket farligt? Någon
kunde ju ha dött!") Ett bättre sätt är att låta eleverna själva
ta reda på saken. Eleverna kan under lärarens ledning diskutera
frågan t.ex. med sina kamrater eller sina föräldrar eller kanske
med dem som genom deras gärningar har råkat i fara eller åsamkats
lidande.
Det kan vara bra att
be eleverna skriva upp de risker eller olägenheter som de aktuella
gärningarna medför, så får de en bättre helhetsbild av följderna.
Listan kan vid behov senare kompletteras med nya olägenheter efter
hand som eleverna blir medvetna om dem. Anteckningarna om olägenheterna
kan vara till nytta i det följande skedet, när eleverna funderar
över hur de skall be om ursäkt för sina gärningar.
Lärarens frågor
- Hur inverkar det som du gjorde på Heidi?
- Hur inverkar det som du gjorde på förhållandet mellan dig och
Heidi?
- Hur inverkar det som du gjorde på förhållandet mellan dig och
dina föräldrar?
- Hur inverkar det som du gjorde på förhållandet mellan dig och
dina klasskamrater?
- Hur inverkar det som du gjorde på den gemensamma andan i klassen?
- Hur inverkar det som du gjorde på ditt eget rykte?
Exempel
En flicka förolämpade sin klasskamrat när andra hörde på genom att
säga att hon var ful. Läraren hittade flickan som hade blivit förolämpad
gråtande i en korridor i skolan. Under nästa lektion diskuterade
flickorna frågan under lärarens ledning. Läraren tog en klart moralisk
ståndpunkt till situationen. "Ni vet ju flickor att jag inte accepterar
att någon förolämpas. Det är okamratligt", sade han. Sedan bad läraren
den flicka som hade förolämpat sin kamrat att svara på frågan varför
det är orätt att förolämpa någon. De andra flickorna fick hjälpa
henne att svara. Småningom skrev eleverna på tavlan flera orsaker
varför ingen bör förolämpas. Där fanns bl.a. följande motiveringar:
(1) det känns illa för den som blir förolämpad, (2) det sänker självkänslan
hos den som förolämpas, (3) det kan leda till en ond cirkel av hämnd,
(4) det delar upp flickorna i olika läger, (5) det förstör atmosfären
i klassen och (6) det gör de andra flickorna rädda för den elev
som förolämpar andra...
