Lösningsfokuserad färdighetsträning för barn med problem eller i behov att lära sig saker.

© Ben Furman

VAD ÄR JAG KAN?

reteaming för barn, som också kallas JAG KAN är ett positivt och roligt sätt att närma sig barn med beteendeproblem, d v s problem som uppstår genom vissa beteenden. Omvänt kan man säga att problembeteenden är beteenden som skapar problem. JAG KAN är i första hand avsett för terapeuter, speciallärare, rehabiliterare och andra behandlare som genom samarbete vill hjälpa barnet att ersätta problematiska/icke önskade beteenden med nya, önskade beteenden. Det är dock utformat på ett sådant sätt att det med lätthet kan användas även av föräldrar som vill hjälpa sina barn att klara av problem.

Grundprincipen är att inte försöka påverka barnet att sluta med ett oönskat beteende, utan att istället sträva mot att uppmuntra det till att lära sig, eller bli bättre på sådana önskade beteende som minskar det oönskade beteendet i fråga. Man gör inga ansatser att t. ex.stoppa aggressivt beteende. I stället uppmuntras barnet att lära sig självbehärskning, vänlighet eller någon annan liknande förmåga som minskar det aggressiva beteendet. JAG KAN bygger på samarbete och det genomförs tillsammans med barnet och barnets föräldrar eller vårdnadshavare. Ju mer aktivt barnet, dess föräldrar och andra människor i den sociala omgivningen tar del i processen, desto större sannolikhet att programmet ger ett lyckat resultat.

JAG KAN är en process som startar med att man avdramatiserar eventuella psykiatriska diagnoser genom att istället konkret beskriva de specifika problembeteenden som man önskar förändra. Av dessa väljs enbart ett ut för att arbeta med. Problemet ges ett smeknamn eller ett arbetsnamn och motsvarande önskvärda beteende eller färdighet definieras. Också denna färdighet ges ett slagfärdigt smeknamn - något som hjälper till att öka barnets motivation för att vilja delta aktivt. När motivationen är skapad föreslås barnet ett belöningsbaserat, "steg-för-steg " träningsprogram i syfte att uppnå färdigheten i fråga. Under denna träningsfas berömmer man systematiskt barnet för såväl träning som för faktiska framsteg. Bestraffning, skuldbeläggning eller kritik för oönskade beteenden, har ingen plats i detta program.

JAG KAN JOURNALEN

En viktig del av JAG KAN är en journal, ett häfte - gärna A 4 storlek - där de olika stegen i processen antecknas. På utsidan av denna arbetsbok, kan barnet ha sitt foto eller en bild på sin beskyddare, en förebild, ett djur, en fe, en skyddsängel, en seriefigur eller liknande som barnet ser som en hjälpare i att lära sig nya beteenden.

JAG KAN journalen ska sedan användas till att anteckna i och rita teckningar, som skildrar vad som händer under de olika stegen i processen. En sida reserveras för att skriva ned barnets inlärningsmål, en sida för att skriva en lista av förväntad nytta med att nå målet, en sida för att räkna upp de människor som kan stödja eller hjälpa barnet i att nå målet, en för att beskriva i vilken grad barnet redan behärskar färdigheten i fråga, en sida för att beskriva träningsprogrammet, en sida för att beskriva framsteg o s v.

Journalen tjänar flera syften. Den ger projektet en struktur, hjälper barnet och familjen att prata om projektet med andra människor, gör det lättare att bjuda in fler personer som kan hjälpa eller stötta barnet och erbjuder barnet en möjlighet att känna stolthet över sina framsteg genom att visa andra sina anteckningar.

JAG KAN - STEG FÖR STEG

1. Skapa en lista av de olika problembeteenden som barnet har och ifall barnet har fått en diagnos, förvandla den till konkreta beskrivningar av hur problembeteendet yttrar sig i praktiken.

2. Välj ett problembeteenden från listan, för att arbeta med och förändra.

3. Ge det problembeteendet ett smeknamn som också barnet skulle godkänna.

4. Identifiera den matchande färdighet som barnet skall lära sig bemästra för att bli av med sitt problembeteende.

5. Hitta på ett för färdigheten slagfärdigt smeknamn, som även barnet skulle gilla.

6. Berätta för barnet om den färdighet som vuxna förväntar sig att det skall lära sig.

7. Förutspå vinsten med att barnet lär sig bemästra färdigheten i frågan.

8. Stärk barnets tilltro till att kunna klara av att lära sig färdigheten.

9. Kartlägg situationen i nuläget.

10. Beskriv inlärningen som en stegvis process med flera konkreta delmål.

11. Skapa ett trevligt träningsprogram tillsammans med barnet som innehåller dagliga, praktiska uppgifter och övningar.

12. Belöna barnet för träning och försök, såväl som för framsteg.

13. Lyft fram och låt barnet tacka alla som bidragit till dess framsteg.

---

FRÅGOR & SVAR

Är det möjligt att tillämpa JAG KAN på dagis eller skolan om det finns anledning att tro att barnets problem härrör från dess hemförhållanden?

Det är ytterst vanligt  - förmodligen över hela världen, att man gör antagandet att när ett barn har problem i miljö B, så beror det på problem i miljö A. Problembeteende i skolan anses följaktligen ofta vara symtom på problem som barnet har i sin hemmiljö. Så kan det givetvis vara, men generellt sett lönar det sig ofta mer att försöka lösa problemen i den situation de förekommer, i stället för leta efter orsaker någon annanstans. Man bör komma ihåg att ett lyckat färdighetsträningsprogram i miljö A med stor sannolikhet även ger en positiv effekt på barnets beteende i miljö B. Om familjen kan känna stolthet över barnets framsteg i skolan får de ju också skörda frukterna av JAG KAN.

Även om man skulle komma underfund om att det verkligen finns problem i barnets hemmiljö, så kan man ändå tackla barnets problembeteende på dagis eller i skolan med hjälp av JAG KAN. Man försöker naturligtvis göra sitt bästa för att familjen skall få hjälp med sina problem, men det lyckas inte alltid. Barn skall erbjudas en möjlighet att lära sig behärska viktiga färdigheter på dagis eller i skolan, oavsett förhållandena i hemmet.

Vad gör man om barnet inte bara har ett problem utan flera?

Om barnet har många problem ­ vilket ofta är fallet ­ är det bästa att inte försöka lösa alla på en gång. Välj istället ut ett problem för att arbeta med. Att koncentrera sig på en färdighet i taget har många fördelar. Framför allt är det troligare att barnet kommer att lyckas om fokus sätts på en färdighet, snarare än på en massa olika. Framgång i ett projekt ger barnet erfarenheten av att lyckas och av att få belöning och uppskattning. Den erfarenheten är sen av stort värde när det gäller att motivera det att fortsätta lära sig att behärska nya mål. Det är också vanligt att framgång i att lösa ett problem skapar en positiv kedjereaktion,  s k ”ringar-på-vatten-effekt”. För att underlätta valet av ett problem att arbeta med, kan man rita två kolumner på ett papper och skriva ned alla problembeteenden i den vänstra kolumnen och i den högra skriver man de motsvarande färdigheter som barnet behöver förvärva. Riv sedan bort den vänstra kolumnen och skriv ned alla de önskade färdigheterna i barnets Journal. Diskutera sen, helst tillsammans med barnet, vilket av alla de fina målen som det först ska välja ut för att arbeta med. Om det visar sig svårt att välja, välj det målet som kan tänkas ha störst positiv inverkan på de övriga målen.

Vad gör man om barnet inte visar något intresse av att lära sig den nödvändiga färdigheten?

Ibland är det faktiskt så. Barnet visar inga som helst tecken på att vilja tillägna sig de färdigheter som de vuxna önskar. Det kan finnas flera anledningar till detta. Barnet kan vara avogt inställt p g a tidigare negativa erfarenheter av försök till att förändra dess beteende. Kanske har barnet då blivit bestraffat ­ fysiskt eller verbalt ­ för sitt oönskade uppförande. Eller också är barnet så litet att det omöjligt kan inse vinsterna av att lära sig färdigheten i fråga. Om barnet är förståndshandikappat, förstår det inte innebörden av träningen. Barnet kan också helt enkelt vara uppgivet p g a många tidigare misslyckanden.

I sådana fall ska man överväga att lära barnet genom lek. Då behöver det inte ens känna till vilken färdighet som tränas. Barnet upplever bara att det deltar i en rolig lek. I själva verket tjänar många av barns spontana lekar som träning i att lära dem olika färdigheter. I kortspel t. ex. tränar de många sociala färdigheter. En mycket viktig sak för barn är konsten att kunna förlora och i kortspel får de ofta träna just på detta. Om man observerar barn märks det omedelbart att detta inte är någon lätt sak för dem, men att de ändå så småningom lär sig. Kortspel är ett smidigt sätt som barn använder för att lära sig ett antal saker, bl a att bli duktiga på att förlora.

Arbetsterapeuter, sjukgymnaster, psykoterapeuter, talpedagoger och många andra behandlare som arbetar med små barn, använder sig företrädesvis av lek. Terapeuten engagerar barnet i en lek som leder till att barnet automatiskt lär sig det som det behöver lära sig. Det krävs en del uppfinningsrikedom för att komma på en lek som kan ge ett barn en given färdighet.

Mikael (5 år), hade ett säreget problem. Så länge han satt stilla var allt bra, men så snart han rörde sig runt på dagis slog han till alla barn som kom i hans väg. Problemet definierades i termer av "revir". Djur liksom människor har revir och då någon plötsligt klampar in på detta revir blir de aggressiva. Hundar skäller t ex på främlingar och vaktar med skärpa sitt revir. Problemet döptes således till "Vakthunden". Vissa människor har behov av större revir och gillar inte när någon kommer för nära, medan andra behöver mindre revir och inte störs av att bli inpackade i T-banor e d. De som bor i storstäder där befolkningstätheten är hög, måste lära sig att stå ut med mycket små personliga revir för att klara vardagen utan alltför stor stress. Det bestämdes att Mikael skulle dra nytta av att lära sig att acceptera ett mindre personligt revir och på skämt kallades färdigheten som han skulle lära sig "Storstadsanpassning". Därefter uppfann man en lek som skulle hjälpa Mikael att stå ut med omedelbar närhet. Leken kallades för "Människoslalom" och hela dagisgruppen fick leka den. Ett antal barn fick fungera som käppar i en slalombana. Ett barn i taget fick sedan springa genom banan så fort det kunde utan att krocka med någon. Leken var rolig och som en "sidoeffekt" lärde sig Mikael det han behövde lära sig, utan att han kände till syftet med slalomleken. När han en gång i framtiden, kanske som tonåring stöter ihop med någon av sina dagisfröknar, kan det vara roligt för honom att få veta hur personalen hjälpte till att storstadsanpassa honom.

Vad gör man om det är svårt att identifiera matchande färdigheter?

För det mesta är det jättelätt att omvandla problem till mål, eller brister till färdigheter. Men ibland måste man tänka till. Vad är t ex motsatsen till "Torftigt språk", eller till "Pyromani", eller till "Kleptomani" eller "Tvångsmässig onani"? Ja, tänker man efter lite, kommer man småningom på svar. Den matchande färdigheten till torftigt språk kan bli att "Lära sig använda accepterade förstärkningsord". Pyromani kan bli "Att kunna handskas tryggt med eld". Kleptomani kan bli "Hederlighet" eller "Trovärdighet" och vad gäller barns masturbation kunde en passande färdighet vara "Intimitet" som här betyder att man lär sig att skilja på vad man kan göra i andra människors sällskap och vad man gör enbart då man är för sig själv.

Belysande exempel.

Stefan (10 år) skolkade från skolan. När man utforskade hans resurser för att lösa problemet, kom man på att han var en hängiven brottare som aldrig missade en brottningslektion. Dessutom visade det sig att han i idrottssammanhang ansågs mycket pålitlig. Efter att ytterligare ha sonderat Stefans olika förmågor, framkom flera faktorer som visade att han hade många egenskaper som var till nytta för att han skulle kunna rätta till sitt skolproblem. Enannan ung man, Peter (12 år) hade mardrömmar. Hans mål var att kunna omvandla mardrömmarna till "lyckodrömmar". En analys av hans användbara resurser och förmågor visade att han var proffs på att rita serier. Denna förmåga visade sig vara till stor nytta för honom, eftersom han kunde rita serier som handlade om hans mardrömmar och sedan låta dem få ett lyckligt slut.

Hur skapar man en lång lista av vinster i att nå målet?

Ett bra sätt att hitta flera vinster på färdigheten är att ställa det som skulle kunna kallas för kedjefrågor. Man frågar först: "Vilka goda saker kommer att hända dig om du når ditt mål och lär dig att bemästra det och det" ? När barnet t ex svarar att  ”mamma blir glad”, fortsätter man med att fråga vilken nytta detta i sin tur skulle innebära. "Och om din mamma blir glad, vad är det som är så bra med detta då?" Man kan fortsätta ett tag på det här sättet. Varje fråga leder till ytterligare svar på frågan:?"Vilken nytta kan man räkna med att målet kan föra med sig"?

Vad gör man om barnet helt enkelt inte visar något intresse för att träna på den färdigheten som vuxna tycker att han/hon skulle behöva lära sig?

Om det ändå inte går att övertyga barnet om att det verkligen kommer att få fördelar av att lära sig en ny färdighet, ­ om barnet t.ex. är väldigt litet, inte är så förståndig, eller är i opposition till allt som föreslås av vuxna ­ kan det vara bra att utlova en belöning som motiverar barnet. Om och när barnet fullgör uppgiften att öva på en given färdighet, ska det få en belöning som man kommit överens om i förväg.

Kurt (12 år) var skolans skräck. Han var så våldsam att flera föräldrar till andra barn i klassen hotade med att flytta sina barn till en annan skola om inte Kurt lyftes ut. När helst Kurt själv diskuterade sitt beteende med de vuxna, var han tillmötesgående och rent av gullig. Han var snar att lova bättring och lika snar att bryta sina löften. Ofta begick han nya våldsamma handlingar redan samma dag. Många terapeutiska möten med varierande strategier hade prövats utan resultat. En dag kom Kurt´s gudmor till ett möte på skolan för att tala med Kurt och hans lärare. Gudmodern tog ofta hand om honom på helgerna och sa nu att om Kurt kunde hålla sig i skinnet och inte få några utbrott på två veckor, skulle han bli rikligt belönad. Kurt ville förstås veta vad belöningen skulle bli och fick veta att gudfamiljen skulle ta med honom till huvudstaden för att se en mycket viktig ishockeymatch. Som den hängivna hockeyfan Kurt var, innebar detta ett erbjudande han inte kunde motstå. Med lite hjälp av sin lärare lyckades han styra sig i två veckor och fick som belöning en fantastisk ishockeyupplevelse. Två veckors självbehärskning var hans rekord och upptakten till en mer omfattande positiv utveckling.

Om det är en förälder som behöver förändra sig mera än barnet?

JAG KAN är ett program som kan andvändas lika bra med vuxna som med barn. Barn gillar ideen att deras mamma eller pappa också kör ett likadant program med övingar för att lära sig något som de behöver för att bli duktigare på att uppfostra sina barn. Detta är färdighetsträning för föräldrar, och kan  kallas t ex för "Mamma- eller Pappaträning".

FRÅN STÖRNINGAR TILL PROBLEM
 

FRÅN PROBLEM TILL FÄRDIGHET

Översättning och bearbetning: Viveka Grut Lillieros, viveka@atone.se