När eleverna
upprepar samma orätta gärningar försöker man ofta få dem att sluta
genom att hota dem med negativa påföljder: "Om du ännu en gång...
så skall du få se...". Den här typen av hotelser slänger man ofta
ur sig när man är arg, och det är ju känt att de sällan har någon
dämpande inverkan på ett orätt beteende.
Ett bättre alternativ
är förhandlingar, där man gemensamt kommer överens om vad som blir
följden om en elev flera gånger gör något liknande. Vid förhandlingarna
kommer man i detalj överens om vad man i framtiden kommer att göra
om något liknande upprepas. Förhandlingsresultatet skall helst skrivas
in i ett avtal, som undertecknas av eleven och läraren och också
av vittnen. Det är viktigt att avtalet är offentligt, alltså att
alla de som saken gäller är medvetna om avtalet.
Lika viktigt är det
att avtalet inte är en tom hotelse, utan ett i samförstånd uppgjort
tydligt avtal om vad som blir följden om eleven av en eller annan
orsak trots sitt löfte upprepar den orätta gärningen.
Exempel
En elev har blivit ertappad med att stjäla sötsaker i en affär.
Eleven har tagit ansvar för vad han har gjort. Han har kommit överens
med köpmannen och i pengar ersatt det som han snattade. Han försäkrar
att ingen behöver vara rädd för att han skall stjäla igen. Man kommer
överens med honom, som säkerhet för hans löfte, att om det trots
allt går så att han igen ertappas med att stjäla ordnas ett möte
i skolan för att resonera om vad som bör göras. Till detta möte
kallas köpmannen, elevens båda föräldrar, hans äldre bror, kvarterspolisen
och två skolkamrater som eleven själv får utse. Ett utkast till
kallelsen utarbetas och saken bekräftas med ett skriftligt avtal,
som eleven undertecknar med sitt bomärke.
